En tuff vecka lider mot sitt slut...
Jag är ganska utmattad psykiskt också är jag rädd. Den här veckan var jobbig redan innan jag själv blev sjuk. Jag bestämde mig i början av veckan för att försöka få mer tid för Linus på dagis än de 15 timmarna/vecka, men det tog tvärstopp direkt och det enda som skulle kunna ge oss mer tid är om jag skulle bli sjukskriven. Jag som fått upp hoppet efter att ha hört om möjligheterna till dispens som finns i andra kommuner, men det kunde man väl ge sig attan på att det skulle vara mer komplicerat just här hos oss. :-(
Det är inte konstigt att vi är trötta. Vi har haft en himlans tuff tid där tillvaron inte varit riktigt lugn och trygg på länge. Och nu är det självklart alldeles underbart att Alva är här, men det tar på krafterna att ta hand om både busLinus och Alvagumman. (Hon somnar fortfarande inte på kvällarna så det finns ingen som helst lugn tid för bara vuxna här hemma.) Ibland känns det på något sätt löjligt att säga att vi har det värre än någon annan, för det "ska" ju vara jobbigt under småbarnsåren, men när jag tänker på tiden som gått sedan Hugo dog så har det ju ändå varit extremt jobbigt. Och det är kanske inte konstigt om det sätter sina spår. Jag har förresten känt sorgen starkare ett tag nu. Ganska länge efter att Alva var född kunde jag bara känna lättnaden över att det hade gått bra. Men nu slår sorgen till oftare igen.
Jaja, vi får se hur det blir med dagis och allt. Om vi bara kan få vara friska ett tag nu så kanske vi får krafterna tillbaka. Jag har varit med lite, lite på cybercropen på Scrappiz som pågår nu i helgen. Det kommer några bilder senare...
åh anna vilken vecka ni har haft. hoppas verkligen att nästa blir bättre. jag tycker du ska försöka få en sjukskrivninge ett tag. (hoppas du inte tar illa upp att jag skirver det) det är inget misslyckande utan kanske ett sett att hinna i kapp med livet lite. linus verkar ju tycka om att vara på dagis och det behöver ju inte bli jättedagar för det. krya på dig!
Uff! Jag skickar hårda kramar som kanske inte hjälper, men kan göra dig lite gladare i alla fall... Hur ser det ut med lekgrupper eller annat? Kanske det kan vara ett alternativ till fler dagistimmar? Annars förstår jag om/att du känner dig utmattad nu. Alva har hunnit bli så stor nu att hon tar mer och mer "plats" på gott och ont. Hur går det med samtal? Får du fortfarande hjälp? Kram igen. Tänker på dig!
Skickar en kram, och går och skriver ett mail i stället!
Det verkar jobbigt Anna! Att det skulle vara tufft att vara småbarnsföräldrer glömmer alla i lyckodimman att berätta... och du har ju extra mycket att tänka på. Har ni någon avlastning från era familjer? Hoppas att det känns bättre snart och att ni får det stöd ni behöver. Kram!
Det är tufft under småbarnsåren, speciellt det första året med två, det är en stor omställning från ett barn till två. Större än man någonsin kunde förstå innan. Jag hade aldrig trott att det skulle vara så jobbgt som det faktiskt var. Jag kommer knappt ihåg de första 6 månaderna efter att Oskar föddes, det är som en dimma.
Men det blir lättare, jag lovar, även om det nog inte känns som en tröst för dig just nu, eftersom det är nu du behöver en lugnare tillvaro.
Om ni har era familjer nära, låt de ta Linus över en natt. T.ex mellan lördag och söndag. Det är guld värt.
Skickar massor av styrkekramar
*kram* vännen! Första året med två är supertufft! Och med den historia ni har + att hon inte sover om kvällarna tycker jag definitivt att de borde kunna ge dispens!! Är sista ordet sagt i den frågan? Kan du inte ta det högre upp?
Förstår om det tar emot att bli sjukskriven igen nu även om du säkert skulle kunna bli det.... Har ingen lösning åt dig men skickar en till styrkekram och hoppas att tillvaron ljusnar lite för dig snart!