AnnaBlogg

Lite presenttillverkning pågår så här i sista minuten... :) Dessutom har vi en del shopping kvar att göra, lite mat att laga och julgodis att fixa. Det är full fart!

Granen fick vi i alla fall upp idag och jag tror aldrig vi haft gran så här många dagar innan julafton förut. :)

Jag var med om något underbart igår. Jag fick kika in hos den här lill* filuren, som bor i min mage. :) Inte världens bästa bild, men ändå... en bild... och det var full fart med sprattel. Alldeles, alldeles ljuvligt att få se...!



Jag trodde faktiskt inte att det skulle bli några fler barn i den här familjen. Många av er som läser här vet nog att vi förlorade vår son Hugo i samband med förlossningen, i maj 2005. Anledningen var att min livmoder brast under värkarbetet och det var med väldigt låga förhoppningar jag frågade min läkare om vi skulle kunna få fler barn. Till min förvåning svarade hon ändå ja och ganska precis ett år efter Hugo föddes Alva.

Det var förstås en jättejobbig graviditet, men jag har ändå hela tiden tyckt att det gick bättre än jag trodde att det skulle göra. Även om vi var jätterädda och oroliga och nervösa, så var vi också glada och förväntansfulla. Jag var inlagd på sjukhuset de sista 4-5 veckorna innan Alva föddes och de plockade ut henne med ett planerat snitt i v. 35+5. Allt gick bra och hon mådde toppen! Även om vi hade några år där som var ordentligt jobbiga så innehöll de samtidigt så mycket bra... Det är väl så livet är, en ständig mix av gott och ont.

Men där trodde jag verkligen att vi var färdiga... väldigt länge trodde jag det... När vi plötsligt insåg att vi ganska länge hade funderat på om det kanske ändå inte var så, pratade vi återigen med läkarna för att se vad de skulle säga. Hade de sagt att det var en väldigt dålig idé hade vi förstås aldrig gett oss in på det här. Men nu sa de inte det.

Det finns förstås risker. Jag är förstås orolig. Men jag är också väldigt glad och förväntansfull. Det är ganska förvirrat känslomässigt får jag väl erkänna... Förhoppningen är att allt ska gå till ungefär som när Alva föddes. Jag kommer att bli inlagd så småningom och bebisen ska plockas ut några veckor tidigt. Ultraljudet igår var det tredje och jag känner mig väldigt väl omhändertagen. Jag är jätteorolig, men inte hela tiden. Jag är väldigt glad. Och nervös. Förrvirrad. :)

Det har snart gått 12 veckor och jag har mått så galet illa att jag egentligen mest hunnit med att tänka på det hittills. Illamåendet är långt ifrån borta, men det har ändå blivit mycket bättre de sista dagarna, och det är otroligt skönt att inte behöva tillbringa precis all tid på soffan längre...

Japp, så är det. Det var den hemlisen det... :)

Man hör att det är problem på gång när L vill skära upp ett hål i dörren med lasersvärd och A ropar "Neeeej, det gåååår inte! Du måste ringa på ringklockan!"... :)

Just nu leker de faktiskt väldigt bra tillsammans, men det går i vågor och när som helst blir det förstås katastrof. Jag är i alla fall väldigt glad över att de har så stort utbyte av varandra och de lär sig förmodligen väldigt mycket när de är tvugna att jämka ihop sina olika idéer om hur lekarna ska gå till.

Pyssligt inlägg är på gång senare... lovar!

Tusen tack för alla fina kommentarer om min målade layout! Jag är definitivt sugen på att plocka fram penslar och färg igen snarast! Överhuvudtaget är jag väldigt pysselsugen. Jag vet inte vart tiden tar vägen?

Jag vet i och för sig att vi kom hem idag, efter en intensiv och rolig helg på vift. Det har inte funnits någon tid till scrapping, men däremot har jag förstås samlat på mig ytterligare minnen och foton att scrappa framöver. Vi besökte Bjärehalvön och Torekov och det var kul att upptäcka nya delar av Sverige. Jag tror aldrig jag har varit i de trakterna förut.