AnnaBlogg

Tack för era snälla ord om layouten till Hugos album. Jag vet inte om det är så starkt att scrappa den. Jag hamnar oftast i något sorts avstängt tillstånd när jag skriver om Hugo och håller på med hans album, då jag inte riktigt klarar av att känna något alls. Men jag är väldigt glad att jag har gjort så mycket som jag har till hans album. Det är väldigt värdefullt och jag vet att känslorna "känns på riktigt" någon annan gång, även om det inte alltid gör det just när jag håller på.

Det här är en layout om de krångliga kvällarna med Alva. Det går lite upp och ned, men allt som oftast är det skrikkaos som gäller. Och hon är 8 månader nu! När ska det bli ordning på tillvaron? Igår och dagen före i förrgår skrek hon ganska länge medan Johan bar henne och desperat försökte roa henne på alla möjliga sätt och till sist gick hon och jag och la oss tidigare än jag tänkt mig och då somnade hon efter ytterligare lite skrik och krångel. Kvällen däremellan - i förrgår alltså - somnade hon faktiskt lättare men så fort jag lämnade hennes sida i stora sängen så vaknade hon. Första rundan sov hon nog 40 minuter, men sen vaknade hon efter bara 2-3 minuter de kommande gångerna, trots att jag låg hos henne så pass länge att jag i alla fall somnade själv innan jag gick upp igen... Så det slutade med att jag gick och la mig utan att ens ha hunnit borsta tänderna, för vaknar hon till ordentligt så kan hon kämpa sig vaken ett par timmar till trots att hon är skittrött, så det gäller att vara snabb... eländigt, får jag nog säga att jag tycker att det är.


Papper från My Mind's eye, Transparency med ram designad av Rhonna Farrer, Thickers och rub ons från American Crafts, Zig Writer från EK Success, Swirlar från Delux Designs.

Och stackars Linus får inte gå på dagis, för de har inte resurser att klara av någon som är gipsad och "vi har ju en så förmånlig sjukförsäkring här i Sverige" som möjliggör att föräldrar kan vara hemma och ta hand om sina barn när det behövs. Då syftade människan på kommunen alltså på att Johan får vara hemma och vabba och det är ju alldeles sant att FK verkar godkänna det, tack och lov, för jag kan ju inte ens ta mig ut med båda barnen utan är fast här inne. MEN... det är faktiskt inte alla som bara kan lämna jobbet hux flux och vara borta i 4 veckor! Det är klart att han KAN om han absolut måste, men varken han eller jag vill ha det så och dessutom är de mitt uppe i ett väldigt viktigt projekt som Johan i allra högsta grad är inblandad i. Jag kan bara inte säga åt honom att stanna hemma helt och hållet, även om jag gärna skulle vilja och även om jag inte riktigt klarar det här så bra som jag skulle önska. Det är svårt att förklara den förlamande känslan. Jag är trött, trött, trött och känner mest bara "jag vill inte"-känslor. Jag önskar jag kunde förklara precis hur det känns och att jag visste precis vad det beror på och vad jag ska göra åt det.

"Jag älskar blommor. Blommor är så vackra. Man kan plocka dem." Citat från en snart 4-åring med fyrkantiga ögon, som ligger i soffan och kikar på Barbapapa... Det är tur att de är så underbara, barnen... :-)