AnnaBlogg

...varför jag scrappar. Det finns så många anledningar till att jag scrappar. Det handlar både om att det är så fantastiskt kul och att jag älskar själva pysslandet - målandet, kladdandet, experimenterandet, pillandet - och att jag tycker om att berätta små historier om vårt liv. Jag ser det inte som livsviktigt att varje layout representerar något speciellt minne och jag känner inte att jag måste skriva några betydelsefulla ord på varje layout. Det är helt ok att leka fram layouter bara för lekandets skull. Men det är ju samtidigt en väldigt viktig bonus kunna berätta om allt knasigt och tokigt som händer i ett hem där det bor barn och att faktiskt dokumentera hur vårt liv ser ut - två flugor i samma smäll liksom. ;-)

Jag har scrappat otroligt mycket olika uppdrag hit och dit på sistone och det känns lite som om det gick över någon sorts gräns. Istället för att känna mig utmanad och sporrad så har jag känt mig ganska låst på sistone. Det är bara inte möjligt att tänka ut någon ny spännande teknik för varje layout och börjar man ställa såna krav på sig själv så är det väl inte så konstigt om det blir lite trögt att scrappa...  

Jag har inte sagt upp mig från något uppdrag, för jag tror (hoppas) att det är en kortvarig "svacka" det handlar om. Lite brist på motivation, ork och idéer måste ju bara vara naturligt ibland. =)

Det jag däremot gjode var att jag tog mig tid att scrappa två layouter bara för att jag hade lust. Bara för att jag ville berätta just de här två små historierna. Helt utan uppdrag och utan press. Och det kändes rätt skönt. Förhoppningsvis kan inspirationen komma bubblande tillbaka snart. Jag kände en liten tendens till att bra idéer kom farande igår... =)

Linus träffade ju Bolibompa-Johan tidigare i höst. Jag tycker att det här fotot är så roligt och det är så kul att L var så tuff och tog för sig och la armen om honom när J skulle fota. :)




Den här handlar om Linus låtsaskompis Oskar. L är förstås väldigt medveten om att han inte finns. Men han hittar på ganska mycket om honom. Just här har jag skrivit ned en liten monolog om låtsaskompisen och som avslutades med att "han har också en låtsaskompis, som är ännu osynligare". Det var så gulligt, tyckte jag... :)



Yahoo verkar kanske ha skärpt till sig nu. Men jag är fortfarande sur på dem. Jag fick ett svar från supporten idag och de låtsas inte om ett endaste dugg att de känner till att de haft problem. Och ändå verkar alla jag känner som har yahoo-konton ha upplevt samma sak. Jaja, om det funkar från och med nu så kan jag kanske tänka mig att förlåta dem trots allt...