AnnaBlogg

Jag tror att den stora höstdepressionen just slog till. Det är inte så att jag inte tycker om hösten - färgerna är underbara och det kan vara så skönt med den klara luften - men det enda jag märker av den just nu är att jag hela dagen går och tänker på vad jag vill göra på kvällen och när kvällen väl kommer är jag så trött att det enda jag kan tänka på är att sova. Och det har varit kolmörkt ute en bra stund nu. Ska det vara så här nu? Jobba, sova, jobba, sova? Det känns riktigt eländigt.

Jag vet att det blir bättre och att det är ett litet bekymmer jämfört med många andra. Det blir oundvikligen höst varje år. Men just precis nu känns det deppigt.