AnnaBlogg

Jag gick två timmar tidigare från jobbet idag för att hinna hem och vara med på Linus första riktiga utvecklingssamtal i skolan. Det skulle bli så spännande och roligt!

Jag åkte onödigt tidigt till Centralen, för jag var lite osäker på precis när tunnelbanorna gick och jag ville verkligen inte ville missa tåget. 13.35 satte jag mig på perrongen och väntade på tåget som skulle gå 13.51. Efter ett tag visade skylten en ny tid: 14.00. Det var inga problem, för eftersom tågen går som de gör så hade jag 50 minuters marginal till samtalet där hemma. Fast jag frös, för det var kallt som attan och jag hade inte klätt på mig alla kläder som jag hade med mig eftersom jag inte räknat med att behöva vänta så länge. Tiden gick och när klockan var ganska precis 14.99 rullade det in ett tåg och stannade på perrongen framför oss frusna resenärer. Det var bara det att det var ett godståg. Det hördes lite spridda fniss från oss på perrongen. Skylten visade plötsligt 14.15 istället. Det var fortfarande lugnt. Alldeles för sent tog jag till sist på mig halsduken och knäppte jackan ordentligt. Brr...  

Godståget lämnade perrongen och när klockan närmade sig 14.15 rullade det in ett nytt tåg. Det var bara det att det stod Karlstad på tåget. På skyltarna stod det fortfarande att det var mitt tåg som skulle gå 14.15, men det stämde förstås inte.

Jag gick till en monitor för att se om de hade ändrat spår för mitt tåg. Då kom beskedet i högtalarsystemet. Det jävla tåget blev inställt och vi hänvisades istället till tåget som skulle gå en timme senare, 14.51.

Två timmars förlorad arbetstid, en gräslig huvudvärk, 45 minuter frysandes på perrongen och jag missade Linus första riktiga utvecklingssamtal. (Som tur var hade vi planerat in att vara med båda två, så J fick ta det själv.)

Jävla SJ.