AnnaBlogg

Det var en konstig dag den där dagen då Linus föddes, den 2 april 2003. =) Jag hade mått lite småkonstigt i några dagar, men inte värre än att jag trodde att jag bara hade en förkylning i kroppen. Tog jag ett par alvedon mådde jag bra igen. På kvällen den 1 april hade vi föräldrarutbildning och jag kom försent till den på grund av ett inställt tåg. Jag hade stått på Centralen med tårarna sprutande för att jag var så arg på SJ och jag hade god lust att skrika till den stackars personalen "Jag skulle hem för att lära mig om smärtlindring ikväll, skulle du vilja föda barn utan att kunna något om det kanske?!"...

Väl på plats på utbildningen kollade min barnmorska mitt blodtryck, eftersom jag av någon anledning nämnde att jag mått lite konstigt. Det kanske var tur att jag är bra på att pladdra... ;-) Hon sa aldrig hur illa det var och förmodligen var hon inte säker heller, eftersom jag var så pass uppjagad på grund av tågstrulet, men hon ville att jag skulle komma upp och kolla igen direkt på morgonen därpå.

När jag gjorde det så visade det sig att blodtrycket var skyhögt. Så där så att hon mätte flera gånger och till sist kallade in en kollega som också fick prova - med samma resultat. De lyckades ändå så fantastiskt bra med att hålla mig lugn. Jag blev tillsagd att ringa min sambo och att vi skulle åka in till förlossningen på koll, men jag trodde på fullt allvar när vi åkte dit att vi bara skulle på kontroll. Jag vet att jag sa till Johan att "ibland kan man nog få stanna kvar någon natt, så att de kan kolla trycket under lite längre tid".

Jag hade verkligen ingen aning om hur pass illa det var. När vi kom in till sjukhuset hade jag 175/120 i blodtryck och 3+ i urinen. Mina reflexer var helspattiga, fast det förstod jag inte ens när de kollade dem, och läkaren stormade in i rummet och släckte alla lampor och sa att jag var ljuskänslig och jättesjuk och att de nog var tvugna att plocka ut bebisen samma dag eller senast dagen därpå. Jag var i v.33+6 och inte det minsta beredd. Jag hade ju en och en halv månad kvar och jag kände mig verkligen inte så där sjuk som de påstod att jag var.

Det dröjde till kvällen innan Linus till sist föddes med kejsarsnitt, så vi tillbringade ganska många timmar med att bara vänta. Jag minns framför allt att de fick kämpa något otroligt för att få ur mig något blod, som de kunde skicka på analys. De stack och stack och stack och var nära att ge sig på att sticka mig i foten, när de till sist lyckades få ur mig tillräckligt med blod ur ovansidan av handen istället. Jag minns också att jag fick skäll när jag hade varit uppe och kissat, för det visade sig att jag överhuvudtaget inte fick kliva upp ur sängen och jag tyckte att de var så fåniga... ;-)

Linus vägde 1648 g när han föddes och vi fick träffas en kort stund uppe på prematuravdelningen, innan jag fick tillbringa natten på intensiven. Jag sov så himla gott på den smärtstillande medicinen jag fick och jag hade inga som helst problem att somna om efter varje gång jag blev väckt. De som kom in och tittade till mig var så snälla, så snälla... Det känns som om jag var rejält drogad och full av "ludd" den där natten. =)

Alla jag träffade sa "grattis" och det kändes så himla konstigt, för jag kunde då verkligen inte begripa att vi hade fått ett barn. Ett litet ett... :) Han verkade må bra, men ingen ville ändå lova något. Det var en otrolig ovisshetskänsla och jag undrade allt ifrån om han överhuvudtaget skulle klara sig till hur länge vi skulle behöva vara kvar på sjukhuset.

Och nu är han åtta år! Finaste Linusen...!

Jag har gjort en layout för Engströms med härliga papper från My Mind's Eye, blommor och spets från Prima, nyckel från Tattered Angels och stämpel (den lilla tårtan som jag clear embossat på den blå bakgrunden) från Hot Off The Press.









Nu har jag 4 nätter kvar att sova hemma innan jag ska läggas in på sjukhuset. Det är galet! Jag ska försöka börja packa idag... det blir nog ett äventyr... ;-)

Vad fint du skrivit! Hoppas att du kan scrappa och blogga lite från sjukhuset. Jag kommer sakna dina inspirerande inlägg annars. Den här layouten var underbar! Stor kram och lycka till!

Oj så dramatiskt. Det känns ju iofs bra att du var lugn, men jag kan ändå tycka att det lyckades sådär med informationen, men jag är nog lite yrkesskadad å andra sidan ;)



Stort grattis till både dig och sonen!

Vilken berättelse! Fina killen!!! Hoppas att du har att göra och att tiden på sjukhuset går fort!



KRAM

Oj, tänk att du höll dig lugn genom allt det där!

Fin layout med härliga citat :)

Lycka till med allt och glöm inte att packa ner virknål och garn ;)

Å vilken fin berättelse, kanske tur att du inte förstod allvaret...Grattis i efterskott till fina killen!

Lycka till, förstår att det måste vara jobbigt att ligga ett tag på sjukhus men det är ju för en underbar sak! Kramar