Riktigt ruskväder, dagistider och sån't...
Hualigen vilket otäckt väder. Jag har redan varit ute i eländet med Alva en gång idag, eftersom hon skulle ha sin andra vaccination och snart måste jag gå ut igen, för det börjar bli dags att hämta Linus. Fast det ser ut som om det har slutat snöa och mest stormar nu, så det kanske börjar ordna upp sig lite. Men jag kände plötsligt hur "det vore inte så dumt med två bilar"-tankarna vaknade till liv idag... vi som redan kör ganska lite med den vi har nu...
Förutom att vaccinera Alva så lyckades jag få träffa en läkare som ska skriva ett intyg om att Linus behöver gå mer än 15 timmar/vecka på dagis. Det första beskedet jag fick var ju att jag skulle behöva bli sjukskriven för att få utökad tid, men nu verkar det gå att ordna den här vägen. Jag är så tacksam för att det finns snälla människor som orkar engagera sig och hjälpa till, för jag tycker att det här är urjobbigt. Så jag gråter över att jag gråter mig till ett intyg på att Linus inte mår bra här hemma... och det är väl inte konstigt att det får självförtroendet att svaja... Det är ju långt ifrån klart ännu, men läkaren skulle skriva att vi vill ha 4x6 timmar i veckan, dvs 24 timmar i veckan istället för 15 timmar i veckan och en hel dag hemma per vecka istället för 2 hela dagar varannan vecka och 3 varannan.
Men herregud, i Stockholms kommun får storasyskon gå 30 timmar i veckan på dagis utan att mammorna behöver gråta något alls... (kanske på fler ställen, men det är Stockholm jag känner till) så halva jag inser att det kommer att bli bättre för alla om det här går igenom. Och att det inte är något jag ska ha dåligt samvete för. Linus kommer att få mer utrymme för lek och kompisar och jag och Alva kommer att få mer tid och lugn och ro. Och förhoppningsvis kan det göra att jag orkar ta till vara den tid vi ändå får tillsammans alla tre bättre än jag gör nu.
Men nog är det svårt... svårt att känna att man inte orkar och svårt att be om hjälp.
Nu är det dags att leta fram ett par varmare skor. "Slip-in"-modeller är inte så bra i snö upptäckte jag under min förra promenad... ;-)
Sparka bort det där dåliga samvetet på en gång vännen, bara du vet vad som behövs för att ni ska må bra alla tre. *Kram*
Det dåliga samvetet har en tendens att komma när man inte alls förtjänar det... Så jag säger som Emma: sparka det i häcken (nåja nästan som Emma)!
Hoppas detta ska bli en bra start på en nya balans i familjen! Skickar en kram!
Hoppas allt löser sig för er!
Det är verkligen stressigt med dessa 15 timmarna - och varken bra för barn eller mamma om jag får säga vad jag tycker :)
Stor kram till dig
Hoppas det löser sig med mer tid på dagis! När orken är slut, är den slut. Man kan inte slå knut på sig själv. Mår du bra mår dina barn bra. Så ha inte nåt dåligt samvete! Kramis!
Söta Anna!
Vill bara skicka en bamseKRAM till dig!
Du har gjort helt rätt, det viktiga är ju att ni alla mår bra i slutändan!