AnnaBlogg

Himmel vad det är svårt att orka ibland. Vår minsta gullunge har knappt sovit idag men skrikit desto mer. Och jag förvandlas alldeles för lätt till ett skrikande mammamonster när hon gallskriker det allra mesta hon orkar samtidigt som jag hjälper Linus med toalettbestyr, försöker hinna med ett toabesök själv, sliter till mig våra ytterkläder och rusar ut med vagnen för att få henne att tystna. Att klä på sig det sista (eller snarare alla ytterkläder utom skorna) i hissen är numera standard. Och när Linus då inte går raka vägen från badrummet till sina jympaskor, utan absolut måste hitta på en massa annat på vägen och dessutom sätter sig och ropar "jag kan inte! hjälp mig!" fast han vet att jag är upptagen och att vi har bråttom ut och fast han brukar klara det alldeles utmärkt själv... då fixar jag bara inte att vara den fantastiska supermamman som bakar bullar, planerar middagsmaten, handlar middagsmaten, lagar middagsmaten och ordnar skattjakt i lekparken - samtidigt - utan då kliver det där mammamonstret fram istället... Uschiamej...  (Annars är jag såklart nästan alltid den sär supermamman som jag beskrivit ovan... ;-)

Phu... hon somnade till sist, Alvatjejen... och Linus tittar just nu på film. Undrar just hur många avsnitt av Lille Ho som behövs för att jag ska återfå lite energi?

Imorgon blir en bättre dag. Och på torsdag kanske jag inte ska skrika något alls på mina barn, utan bara vara glad och lugn och lycklig? 

Som kompensation för att jag klagat lite på världens finaste Alva så får jag väl visa den här bilden. Det är väl tur att hon är så söt... :-)