Livet utan gips...
Usch, jag är lite frustrerad just nu. Linus blev ju av med gipset i onsdags eftermiddag, vid 14-tiden och han vägrar fortfarande att ens prova att gå. Han har några få gånger (första gången redan i onsdags kväll) provat att stödja en kort, kort stund och han säger att det är jätteläskigt. Att det känns konstigt förstår jag ju, speciellt som han lärde sig att GÅ med gipset och då gick på ett väldigt konstigt sätt jämfört med normalt, men det är ändå väldigt svårt att veta precis hur vi ska hantera hans rädsla. Vi vill uppmuntra honom att prova, men inte tjata för tjat lär ju bara kunna göra det ännu värre...
Han har ju visat när han rört sig i soffan och krupit runt på golvet att han kan använda benet ganska mycket, men det är just att stå på det som han är väldigt rädd för. Det är ju inte så konstigt och förmodligen är väl rädslan ännu större eftersom han var tvungen att genomlida ett helt dygn utan gips, innan de hittade sprickan i benet.
Vid ett par tillfällen igår så glömde han bort sig när han lekte och då gjorde det ont (förmodligen när han böjde benet ganska mycket) och han började gråta. Det kan göra lite ont just vid full böjning, utan att det är något farligt så föhoppningsvis är det bara en liten smärta och en stor rädsla som ställer till det. Men OJ vad jag önskar att det ska gå lite snabbt nu... att han ska lära sig gå igen! Som det är nu är han ju mindre rörlig än han var sista tiden med gipset... :-(
Vi ska till ortopeden på måndag, med Alva (som ska röntgas på rutin pga att hon låg i säte - man vill vara säker på att höfterna är ok) och om Linus inte börjar gå under helgen kanske vi kan få lite råd och hjälp där då...
I och med att jag själv provat att vara gipsad så kan jag säga att jag förstår Linus helt o hållet. Det är dökonstigt att bli av med gipset. Dels en obehagskänsla, sen litar man inte heller på att foten/benet ska hålla att gå på. Musklerna har ju även tappat en del av sin styrka. Jag hade mina kryckor i en vecka tror jag efter det att jag tagit bort gipset. Så ge honom någon dag till. Låter kanonbra att kolla med ortopeden om ni ändå ska dit.
Men jag förstår att det är frusterande. Klart man vill att barnen ska kunna leka o gå som vanligt. Hoppas att det hinner ordna sig snabbt.
kram
Jag kan tänka mig att jag skulle varit superskraj om jag varit gipsad och sedan blivit av med gipset... måste kännas helkonstigt. Hoppas Linus kommer på att benet bär!! Jättefina layouter du gjort med ditt kit Anna! =)Jag ska skapa lite med mitt kit jag också tror jag! Fast jag har ett annat, men det är sååå kul med kit!
Hej, vet hur jobbigt ni har det..
Elsa gick inte alls första två veckorna, sen gick hon jättedåligt i ca två veckor...
De sa till oss att det kan ta jättelång tid innan de vågar stödja och gå fullt ut...
Hoppas allt löser sig för er..
Kram Helené