Mer tankar om sömn...
Jag har dock läst mig till att man rekommenderar 5-minutersmetoden mellan 4-7 månader och från 10 månader och uppåt och inte just nu (Alva blev 8 månader 24 jan) eftersom många barn är extra separationskänsliga vid 8-9 månader. Linus var aldrig speciellt kinkig med sånt alls, men Alva är TOKmammig och det är sant att det blivit värre den sista tiden, så det vore kanske alldeles dumt att ge sig in i 5-minutersmetoden just nu. Även om jag skulle behöva en förändring just NU egentligen...
Vi ska ju flytta i mitten av mars också och lagom när vi är färdigflyttade blir Alva 10 månader, så det kanske är smart att vänta till dess och se om vi behöver "ta i med hårdhandskarna" då.
Jag är fortfarande väldigt kluven till metoden, men ni som använt den och fått jättebra resultat är ju förstås väldigt övertygande. Jag tror absolut inte att ni har skadat era barn, men däremot skulle säkert mina ta skada... ;-)
Nä, men skämt och sido. Ni får det att låta som att en 8-9-månaders bebis är så beräknande och kall. "Nu skriker jag så tårarna sprutar och så att jag knappt kan andas och det gör jag för att mamma och pappa minsann ska få se att de inte kan lämna mig så här." Hm... jag vet att de är smarta och Alva slänger ju t.ex. ned grejor från stolen för att det är så kul när vi plockar upp dem igen, men ändå... Det känns ju inte som att det är hennes fel att hon inte somnar lätt som en plätt. Men om man ser metoden som att man lär henne att det är ok att somna själv... ja, ni hör. Jag är bra på att överanalysera saker. =)
grattis på födelsedagen!
Barn och som har jag lite funderingar kring - Elias var rätt stökig med nattningen och Axel har somnat själv sen han föddes (med undantag för några såna där "faser"...), så jag har lärt mig att nyckeln är det självklara: "Barn är olika!"
Med Elias funkar de "tuffare" metoderna bäst, oavsett vad det gäller, vi måste vara extremt konsekventa och inte lämna minsta utrymme för diskussion. Då fattar han direkt vad som gäller och så är det inte (så mycket) mer med det. Med E körde vi 5-minutersmetoden vid 14 månader och det funkade på bara några dagar.
Axel har ju då inte varit vidare besvärlig hittills - vi får väl se såsmåningom hur hans trotsperioder kommer att yttra sig! - men jag märker ju att han är en mjukare sort rent generellt. De perioder han har haft svårt att somna har jag suttit i rummet, men inte brytt mig om honom, och efter en stund har hhan somnat själv. Fast då gråter han förstås inte - han verkar gilla att ligga själv och stöka lite innan han somnar.
Testa nån mellanvariant - vänj henne vid att ni är och rör er i rummet, fixar med tvätten eller vadsomhelst... Kanske?
Lycka till hur ni än gör - vet hur jobbigt det kan vara med barn som inte somnar själva! *kram*
Inte lätt det där att veta hur man ska göra allting rätt.. Det är inte lätt att vara mamma, det är inte lätt att lyssna på ett hjärtskärande skrik. Man vill alltid finnas där samtidigt som man också behöver små stunder för sig själv (särskilt på kvällen) när man är trött och behöver ladda batterierna.
Jag körde en egen variant av femminutersmetoden, inte sådär kallt som jag tycker att Anna Wahlgren beskriver den i sin bok, men det kanske är vad man tolkar in i hennes ord.. Vi kämpade med Téa och det funkade men jag grät inombords. Det gick bra och hon somnar lätt men hon är fortfarande väldigt mammig 2½ år som hon är. Alla barn är olika och alla föräldrar är olika. Testa och känns det inte bra så sluta.
Kram!