Något postitivt efter allt trist...
Linus går förresten på sitt gips sedan igår. Det är lite halt så vi borde hitta på något för att göra halkrisken mindre, men annars går det väldigt bra. Han såg så himla lycklig ut när han upptäckte att han kunde gå!
vilken härlig bild! det ser verkligen ut so hon kramar honom. det är tur att det är så har i mellanåt också.
Ljuvligt!!
HAn gick in oftare än 5 minuter. Fem minuter är lääängre när ett barn skriker. Grejen med femmin är inte att man ska står med äggklocka och vänta fem minuter innan man går in. Man känner liksom på sig när det är dags. Det kanske bara går en minut mellan, eller två eller tre. Huvudsaken är att barnet hela tiden ska veta att man är där, men man plockar inte upp dom utan säger bara mamm och pappa är här sov nu. Eller något.
Hon skrek inte lika intensivt hela tiden uatn det gick lite i vågar. Till slut så var hon så trött så hon nästan somnade stående. Under natten gick vi in till henne som vanligt och lyfte över henne om hon ville. Sedan kan man om det behövs köra femmin på natten också, men det behölvdes inte utan hon sov efter ett par dagar. Det viktigaste är att man är bestämd och verkligen tror på det och kör. Annars är det helt meningslöst. Det kan ju gå tillbaks lite när ni flyttar, men det blir u lättare då. Fråga på BVC om en broschyr angående detta. Vi fick låna en och det kändes skönt att läsa. Vår BVC-sköterska sa dock att man inte behövde köra bokstavligt så som det stod där utan att man kunde utforma det lite som man själv kände. Annie blev lite mammigare på dagarna och då lät jag henne få all uppmärksamhet som hon ville så att hon skulle känna att vi inte övergett henne.
Lång uppsats... :-D Lycka till för vad ni än bestämmer er att prova!
Söt bild också förresten ;-)
Angående detta med att få barnen att somna. Jag har alltid varit snabb att gå in och har inte kunnat låta dem ligga och skrika ensamma i rummet. Jag tror att de blir osäkra när de märker att mamma och pappa försvinner, det är därför de vaknar hela tiden. Läste om en pappa som hade haft det jobbigt på kvällarna, tills han en kväll sa "nej nu sitter jag här inne hela kvällen om det så behövs". Pojken hade somnat på fem minuter, han kände att hans pappa ville vara där med honom och inte hade bråttom att gå ut.
Jag har testat, kvällar då Moa varit jättesvårlagd, att stanna kvar efter att hon har somnat. Ofta vaknar hon precis när jag ska smyga ut, men nu har jag stått kvar längre. Har hon då vaknat har jag sagt mamma är här, och hon har lugnt kunnat somna om, för jag var ju där bredvid henne. Sen har jag testat om hon verkligen somnat ordentligt genom att lyfta hennes hand ngra centimeter och sen släppt den. Faller den då ner så sover hon, har hon rört handen och "stretat" emot, så sover hon inte djupt än.
Något att testa kanske.