Katterna har fått gå ut, rabarberpaj och trädgårdsland...
Oj oj, nu är vi många som är trötta här i huset. Alva sov dåligt i natt, vi har gått upp tidigt både igår och idag och vi har varit ute och härjat stora delar av dagen. Katterna fick gå ut för första gången och till att börja med så vågade de sig så här långt ut:
Båda gick ganska precis sådär långt ut varsin gång och blev sedan skrämda av något ljud och hoppade in igen... :-) Sen satt de och kikade infrån köket ganska länge innan de till sist gick och la sig och sov istället! Vi åkte och shoppade jord till trädgårdslandet och stängde då dörren en stund mitt på dagen. På eftermiddagen var vi ute i trädgården igen och då hade vi dörren öppen, men det tog bra lång tid innan katterna till sist visade sig där igen. Så mycket för all noggranhet med att hålla dörrarna stängda så att katterna inte skulle smita tidigare... =)
Jag som ett tag trodde att dagens kattäventyr skulle stanna vid lite nosande precis utanför dörren fick i alla fall se båda katterna våga sig ut på betydligt längre upptäcktsfärder till sist. Efter en himla massa nosande precis kring dörren gick båda varsin längre sväng (åt varsitt håll) och var utom synhåll en bra stund. När de till sist kom tillbaka kändes det säkrast att locka in dem (den ena skuttade in alldeles självmant och den andre kom direkt när jag hällde upp mat) så att de får ta det här med utelivet ett steg i taget. Väl inne så betedde de sig ganska underligt, Zoega reste världens ragg mot Grönstedt och lät som en borrmaskin ungefär. De låg i trappen och bevakade varandra och brummade bra länge men nu verkar de lite mer normala igen. Någon av dem kräktes upp en hel, nästan otuggad växt, så jag vet inte om det där brummandet var illamående eller om det verkligen var lite kamp om rangordningen... Kan de reagera så bara för att de varit ute och nosat lite och dragit med sig lite konstiga dofter in, kanske?
Nu tänkte vi vänta tills på onsdag med att släppa ut dem igen. Det känns som en bra idé att inte gå för snabbt fram.
Trädgårdslandet har jag inget foto på, men vi har ett litet, litet på gång i ett hörn av trädgården... Själva sådden har vi inte kommit till än, men det ska väl bli lite morötter och rädisor i alla fall. Lite spännande... :-)
Idag skördade vi för första gången lite rabarber och gjorde vår första rabarberpaj. Supermumsigt! Linus vägrade dock att ens smaka, för han hade fått för sig att han inte tyckte om. Knasiga lilla barn. Till sist smakade han - mycket motvilligt - och med det psykologiska utångsläget att det var något superäckligt han åt så fick han också kväljningar och jag tyckte riktigt synd om honom... Han gör så där rätt ofta nuförtiden - intalar sig att något är så himla himla himla äckligt att han verkligen inte KAN äta det, även om det egentligen hade varit gott om han bara hade trott på det. Vi tvingar honom aldrig att äta upp, men jag vill ju så gärna att han i alla fall ska smaka. Men när han är så där övertygad om att det är äckligt hjälper ju inte det.
Jag tyckte att det var himlans gott i alla fall... :-)
Båda gick ganska precis sådär långt ut varsin gång och blev sedan skrämda av något ljud och hoppade in igen... :-) Sen satt de och kikade infrån köket ganska länge innan de till sist gick och la sig och sov istället! Vi åkte och shoppade jord till trädgårdslandet och stängde då dörren en stund mitt på dagen. På eftermiddagen var vi ute i trädgården igen och då hade vi dörren öppen, men det tog bra lång tid innan katterna till sist visade sig där igen. Så mycket för all noggranhet med att hålla dörrarna stängda så att katterna inte skulle smita tidigare... =)
Jag som ett tag trodde att dagens kattäventyr skulle stanna vid lite nosande precis utanför dörren fick i alla fall se båda katterna våga sig ut på betydligt längre upptäcktsfärder till sist. Efter en himla massa nosande precis kring dörren gick båda varsin längre sväng (åt varsitt håll) och var utom synhåll en bra stund. När de till sist kom tillbaka kändes det säkrast att locka in dem (den ena skuttade in alldeles självmant och den andre kom direkt när jag hällde upp mat) så att de får ta det här med utelivet ett steg i taget. Väl inne så betedde de sig ganska underligt, Zoega reste världens ragg mot Grönstedt och lät som en borrmaskin ungefär. De låg i trappen och bevakade varandra och brummade bra länge men nu verkar de lite mer normala igen. Någon av dem kräktes upp en hel, nästan otuggad växt, så jag vet inte om det där brummandet var illamående eller om det verkligen var lite kamp om rangordningen... Kan de reagera så bara för att de varit ute och nosat lite och dragit med sig lite konstiga dofter in, kanske?
Nu tänkte vi vänta tills på onsdag med att släppa ut dem igen. Det känns som en bra idé att inte gå för snabbt fram.
Trädgårdslandet har jag inget foto på, men vi har ett litet, litet på gång i ett hörn av trädgården... Själva sådden har vi inte kommit till än, men det ska väl bli lite morötter och rädisor i alla fall. Lite spännande... :-)
Idag skördade vi för första gången lite rabarber och gjorde vår första rabarberpaj. Supermumsigt! Linus vägrade dock att ens smaka, för han hade fått för sig att han inte tyckte om. Knasiga lilla barn. Till sist smakade han - mycket motvilligt - och med det psykologiska utångsläget att det var något superäckligt han åt så fick han också kväljningar och jag tyckte riktigt synd om honom... Han gör så där rätt ofta nuförtiden - intalar sig att något är så himla himla himla äckligt att han verkligen inte KAN äta det, även om det egentligen hade varit gott om han bara hade trott på det. Vi tvingar honom aldrig att äta upp, men jag vill ju så gärna att han i alla fall ska smaka. Men när han är så där övertygad om att det är äckligt hjälper ju inte det.
Jag tyckte att det var himlans gott i alla fall... :-)
Kommentarer
Postat av: Kusin Maria
Jag kan ju inget om scrapbooking men roas av att ditt på dina fina bilder ändå. Underbart att läsa om katternas första äventyr utomhus. Fiffigt detta med en blogg så jag kan hänga med lite i vad som sker i ditt liv. Ledsen att jag glömde Alvas ettårsdag, men kan skylla på att det är "mycket nu". Har precis blivit klar med exjobbet i alla fall och verkar få jobba kvar på skolan = bra och så räknar vi dagarna tills valpen och Nemi kommer hem.
Kram!
Trackback