AnnaBlogg

Pust... Alva har inte somnat än men jag tror i alla fall att det är magen som spökat och hon har varit glad och nöjd i över en timme nu så jag är inte lika orolig längre. Men det är ju apjobbigt och väldigt synd om stackars henne som inte mår bra. Och så hoppas jag att J lyckas med läggningen nu, för det vore så himla trist om våra rutiner som äntligen börjat fungera lite skulle bli alldeles kaputt. Just nu är det alldeles tyst uppifrån... *hoppas* men hon skrek som en galning rätt länge... Det är i alla fall lättare att stå ut med skriket när man just sett henne alldeles glad och vanlig under en så lång stund precis innan. Imorgon är en annan dag heter det ju och då hoppas jag att vi får det lugnare!