Semester...!
Min semester är här...! Vi har inga speciella planer så här i början. J jobbar den kommande veckan, så jag och barnen ska försöka roa oss ganska mycket på egen hand. Det är jätteskönt att inte behöva tänka på jobbet på ett tag! En hel del scrapping står på schemat på kvällstid framöver, men vi får väl se... håll en tumme för att barnen sover lugnt är ni snälla. :)
Jag har ju inte skrivit om sömn på ett tag. Brottas som så många andra lite med funderingar kring hur mycket jag egentligen ska skriva om barnen här på bloggen... men sammanfattningsvis så hade vi efter en jobbig vinter (eller efter ett par jobbiga år, kanske jag skulle skriva ;-) en helt fantastisk period för några veckor sedan, då A för första gången somnade själv, i sin egen säng, utan trassel, under ett par veckors tid. Det var inget vi gjorde annorlunda eller så, utan det var helt enkelt hon som inte blev lika hysterisk när vi lämnade henne. För skrek gjorde hon ändå de första kvällarna, men det var ett annat skrik än det vi var vana vid, ett skrik som faktiskt gick att stå ut med. Inte höll hon på speciellt länge heller, och efter inte så många kvällar vinkade hon plötsligt glatt godnatt och somnade själv utan protest. Det var fantastiskt! Och jag insåg att i de fall det funkar SÅ, förstår jag verkligen de som förespråkar 5-minutersmetoden. Men sen kom A på andra tankar... och det vanliga skriket kom tillbaka. Dvs det som får tårar, snor och saliv att spruta och som är så hysteriskt att det inte finns en chans i världen att mamma och pappa står ut. Dessutom håller det på länge, länge om man nu försöker vänta ut det... Så nu är vi tillbaka i något mellanläge. Vissa kvällar och nätter är lugna, även om själva läggningen tar en stund. Men några gånger har vi också träffat nattskräcken (eller vad det nu är) igen och det är inte det allra minsta roligt. Så som sagt, håll gärna en tumme eller två för att den där magiska, lugna och bra perioden kommer tillbaka snart. =)
Och scrap kommer det att bli här i bloggen, det lovar jag... om inte annat är det ju stort partaj hos Paper Trunk på tisdag, när det är ettårsfirande för hela slanten...!
Kan trösta dig med att det blir bättre... min Y sover äntligen hela nätter (oftast iaf) och kan somna själv i sin säng (nästan alltid), och det tog tills hon var nästan 4 år. Vi hade det på gång när hon var runt 3, men så hände saker och det funkade inte igen. Vi har haft två små återfall efter att det började funka, först när hon slutade med nappen (några dagar) och sen när jag legat på sjukhus. Det tog nästan två månader innan hon kunde somna själv efter min sjukhusvistelse, men hon var iaf inte ledsen längre, ville bara man skulle sitta där. Tyvärr somnar hon betydligt senare nu än på napptiden, då somnade hon vid 19.30, nu är klockan oftast framemot 21 eller lite efter så jag orkar ändå inget efter nattningen :-)
Jag gjorde så att jag först satt hos Y, sen talade jag om för henne att jag skulle på toa eller något annat sånt och snart skulle komma tillbaka, sen fick hon puss o kram och jag gick ut. Första gången var jag väl ute ett par minuter på sin höjd, sen gick jag tyst in och satte mig igen, men gav ingen respons på prat och sånt, inte annat än att hyssja och säga "nu ska du sova, godnatt". Hojtade hon medan jag var ute så svarade jag bara "kommer snart, jag är på toa" eller vad jag nu sagt jag skulel göra. Sen sträckte jag ut stunderna dag för dag, vissa dagar gick det bra och andra sämre, men det var bara att ta var dag som den var. Efter en tid sa jag istället att jag satte mig utanför (och det gjorde jag), så jag kunde svara om hon hojtade. Då svarade jag "kommer snart" ett par gånger innan jag verkligen kom in. De första gångerna somnade hon inte förrän jag kom in och satte mig igen, sen började hon kunna somna själv, trygg i att jag fanns där utanför och svarade. Så löste vi det, och för oss funkade det. Barn är ju olika, men det kanske kan vara värt ett försök och förhoppningsvis ska det innebära att ni slipper panikskriken. Jag har själv inte kunnat köra 5-minuters, mycket för att jag inte fixar när Y jobbar sig upp till hysteri, dessutom kräktes hon när hon blev riktigt ledsen eller arg, och då var det ju kört ändå på något sätt, då fick hon ju ännu mer uppmärksamhet.
Lycka till med soveriet!