AnnaBlogg

Lite presenttillverkning pågår så här i sista minuten... :) Dessutom har vi en del shopping kvar att göra, lite mat att laga och julgodis att fixa. Det är full fart!

Granen fick vi i alla fall upp idag och jag tror aldrig vi haft gran så här många dagar innan julafton förut. :)

Tack igen...! Jag blir så glad för era gulliga kommentarer...! 12 veckor har passerats nu och i början av veckan mådde jag MER illa än i slutet av förra veckan. Igår kändes det dock mycket bättre så nu hoppas jag verkligen att det är på väg att ge sig helt och hållet.

Jag fick i allra sista stund för mig att jag skulle göra ett "December daily"-album. Knäppa jag... Nu är jag i alla fall igång och jag tänkte visa de första sidorna. Fotade i förskräckligt dåligt ljus tyvärr. Jag kör på samma format som AliE och jag använder overlays och templates som hon designat (från designerdigitals.com). Jag tycker också att det är så snyggt med transparencies, så jag har petat in en sån mellan varje sida, precis som hon gjort i sitt album. Mina är väl inte alltid så juliga, för jag tog vad jag hade hemma, men det kändes ju ganska bra att faktiskt använda en hel del av lagret av Hambly-transparencies som jag samlat på mig. =) Sen har jag inte hunnit med att peta in så mycket extra dekorationer och grejor i albumet. Vi får väl se hur det blir i slutändan. Det är ju ändå fotona och texten som är det viktiga.

Här är första uppslaget, tillsammans med min skugga... ;) 
















Det blir SÅ snyggt med stora foton som det till vänster här nere. Det måste bli fler såna...! Här hade jag också perfekt plats för text längst ned på fotot.

Jag var med om något underbart igår. Jag fick kika in hos den här lill* filuren, som bor i min mage. :) Inte världens bästa bild, men ändå... en bild... och det var full fart med sprattel. Alldeles, alldeles ljuvligt att få se...!



Jag trodde faktiskt inte att det skulle bli några fler barn i den här familjen. Många av er som läser här vet nog att vi förlorade vår son Hugo i samband med förlossningen, i maj 2005. Anledningen var att min livmoder brast under värkarbetet och det var med väldigt låga förhoppningar jag frågade min läkare om vi skulle kunna få fler barn. Till min förvåning svarade hon ändå ja och ganska precis ett år efter Hugo föddes Alva.

Det var förstås en jättejobbig graviditet, men jag har ändå hela tiden tyckt att det gick bättre än jag trodde att det skulle göra. Även om vi var jätterädda och oroliga och nervösa, så var vi också glada och förväntansfulla. Jag var inlagd på sjukhuset de sista 4-5 veckorna innan Alva föddes och de plockade ut henne med ett planerat snitt i v. 35+5. Allt gick bra och hon mådde toppen! Även om vi hade några år där som var ordentligt jobbiga så innehöll de samtidigt så mycket bra... Det är väl så livet är, en ständig mix av gott och ont.

Men där trodde jag verkligen att vi var färdiga... väldigt länge trodde jag det... När vi plötsligt insåg att vi ganska länge hade funderat på om det kanske ändå inte var så, pratade vi återigen med läkarna för att se vad de skulle säga. Hade de sagt att det var en väldigt dålig idé hade vi förstås aldrig gett oss in på det här. Men nu sa de inte det.

Det finns förstås risker. Jag är förstås orolig. Men jag är också väldigt glad och förväntansfull. Det är ganska förvirrat känslomässigt får jag väl erkänna... Förhoppningen är att allt ska gå till ungefär som när Alva föddes. Jag kommer att bli inlagd så småningom och bebisen ska plockas ut några veckor tidigt. Ultraljudet igår var det tredje och jag känner mig väldigt väl omhändertagen. Jag är jätteorolig, men inte hela tiden. Jag är väldigt glad. Och nervös. Förrvirrad. :)

Det har snart gått 12 veckor och jag har mått så galet illa att jag egentligen mest hunnit med att tänka på det hittills. Illamåendet är långt ifrån borta, men det har ändå blivit mycket bättre de sista dagarna, och det är otroligt skönt att inte behöva tillbringa precis all tid på soffan längre...

Japp, så är det. Det var den hemlisen det... :)