AnnaBlogg

Det är fantastiskt hur mycket bättre man kan må tack vare lite sol! Det är sååå härligt väder idag och jag och barnen tog oss ut till lekplatsen en stund.



Snart är det dags för tennislekis... hoppas ni alla har en bra söndag!

----------------------------------------------------------------------------------------------------

It's amazing how much better you can feel thanks to a little sun! The weather is wonderful today and I took the kids to the playground earlier today. Soon I'll be taking them to Linus' tennis class. I hope you're having a great sunday!

Jag hittade mina första gråa hårstrån år 2000, när jag var 23 år. Jag har liksom aldrig fått spader över det och aldrig brytt mig om att rycka bort dem, för jag tyckte mest att det var fascinerande på något vis. Dessutom "brukar" jag färga håret... Fast nu har jag då inte orkat färga håret sedan ungefär år 2000 och plötsligt fick jag för mig att jag skulle rycka bort ett av de gråa stråna häromdagen. Sen tänkte jag inte mer på det, förrän jag stod framför en spegel igen alldeles nyss. Jag ryckte bort ett till. Min bild av att det handlar om ungefär 5 gråa strån totalt fick sig en liten uppdatering. Jag tror jag har ryckt bort 5 nu. Det finns massor kvar! Hallå, jag är bara 30. (Snart 31...) Kommer det en försenad 30-årskris nu, tro? =)

Gott Nytt År till alla bloggläsare!!! Jag hoppas att ni får en bra dag, kväll och natt!

Jag skrev ju tidigare här i bloggen om hur fina våra canvastavlor från Extrafilm blev. Well, vi beställde två till som kom här i veckan och de är vi inte lika nöjda med. De är sneda och vinda och kommer att reklameras. Supertrist men det var ju tur i oturen att vi beställt dem till oss själva och inte skulle ge bort dem i julklapp. Jag ringde Extrafilm idag, men de hade julstängt och öppnar igen den 27:e.

Om någon beställt tavlor efter att ha hört mina lovord så hoppas jag verkligen att era blev bra!

Annars... imorgon blir stora städardagen tror jag. (Förhoppningsvis ;-).

Det är en hel del julstök på G nu. Vi har köpt vår allra första egna julgran idag, igår slog vi in en hel del paket och vi har också bakat ett pepparkakshus här i dagarna. Jag är väldigt stolt, för jag kan inte minnas när jag senast gjorde det... någon gång när jag var rätt liten gissar jag...  =)



Linus har nog upprepat samma mening typ 1000 gånger under tiden vi gjorde det här:  "Mmm vad det ska bli gott när julen är slut" och det är väl bra att man kan se fram emot att julen ska vara över också... ;-)

På pysselfronten är det mest julklapps- och julkortstillverkning för tillfället. Men jag har ett hemligt och väldigt roligt projekt på G som ni får hålla er till januari med att se också. =) Men lite julklappsalbumsbilder kommer kanske här i bloggen någon gång under de närmsta dagarna.

Vi verkar ganska friska för tillfället, men jag vågar knappt skriva det...

Jag har precis fått en ny kontorsstol att prova på jobbet. Jösses! Det känns som om det gäller att passa sig, trycker man på fel knapp åker man nog iväg ut i rymden... =) Den har till och med två rattar som sticker ut bakåt precis som om de vore avgasrör. De syns inte så bra på den här bilden, men man anar det ena till höger bakom/nedanför sitsen. =)



Tycker ni att det är lite för lite pyssel här i bloggen...? Jag ska i alla fall scrappa ikväll, men vi får se om det blir något som jag kan visa eller om det bara ska bli hemlisar gjorda...

När man åker tunnelbana får man ofta stå ut med att alla står tätt packade och att man kommer alldeles för nära inpå en massa främmande människor. Det är ju bara så det är, så man står ut. I alla fall så länge man inte hamnar för nära någon med alltför avvikande lukt eller beteende...

På tåget som jag åker mellan Stockholm och Strängnäs däremot, finns det mer utrymme. Speciellt nu när jag undviker att åka i den allra värsta rusningen. Det händer ganska ofta att jag får sitta själv, utan någon på sätet brevid. Jag uppskattar verkligen att få ha den här lilla bubblan av "eget utrymme". Jag kan läsa vad jag vill utan att någon kikar på vad jag läser. Jag kan rita skisser till layouter utan att någon undrar vad jag håller på med eller till och med skriva dagboksanteckningar utan att någon ser vad jag skriver. Pendlandet blir när det är som allra bäst en värdefull stund med egentid innan kaoset bryter ut när jag kommer hem. :-)

Men ibland, framför allt på morgonen när det ändå faktiskt är ganska mycket folk på tåget, så får jag sällskap av någon på sätet brevid. Det är oftast helt ok, framför allt just på vägen till jobbet, när jag ofta ändå är så trött att jag sover större delen av resan.

Eftersom det nu är så pass mycket utrymme på tåget, att man inte behöver ha den där närkontakten med främlingar som man accepterar i tunnelbanan, så blir jag tokig av irritation när någon sätter sig brevid mig och breder ut sig!

...och om den irritationen handlar hela det här fåniga lilla blogginlägget... =)

Det finns ju ett armstöd mellan de två sätena. Det är två säten och ett armstöd. Om jag sitter brevid någon jag inte känner brukar jag betrakta armstödet som gränsen. Armstödet delar av utrymmet i min sida och den andra sidan. Armstödet går därmed inte att använda som armstöd, för då inkräktar man på den andra sidan. De allra flesta som sätter sig brevid mig verkar uppfatta armstödet på ungefär samma sätt - som gränsen. Men då och då dyker det upp någon som bestämt att armstödet faktiskt är ett armstöd. Det är av någon anledning nästan alltid män med ganska många fler år än jag på nacken. De betraktar inte bara armstödet som ett armstöd utan de tycker också att det är självklart att det är just de och inte jag, som har rätt till att ha armen på det här enda armstödet som våra två tågsäten delar på. Följden blir att de breder ut sig och att jag som inte är ett enda dugg sugen på att sitta så nära att vi nuddar varandra - eftersom det egentligen finns så mycket plats att det inte behövs - sitter ihopkrupen mot fönstret och blir irriterad.

Senast igår råkade jag ut för en sån här herre. Han läste Metro. Istället för att vika ihop tidningen och titta på en sida i taget, som de allra flesta människor gör när de läser en tidning på tåget,  så satt han med armen på armstödet och med tidningen helt utfälld så att han tittade på ett helt uppslag i taget. Det tog jättestor plats och jag var superirriterad.

Och ja, jag har tagit hänsyn till att de här männen är större än jag. De skulle få plats på sin sida gränsen ändå, om de bara ville.

Om det inte var en så attans oviktig fråga egentligen =) skulle jag säga ifrån. Men inkräktandet på "mitt utrymme" är väl ändå inte tillräckligt stort eller tydligt för att jag ska våga höja rösten. Jag tycker bara att det är så fascinerande med människor som har så annorlunda uppfattning om hur mycket utrymme det är ok att ta för sig.

Jag tänkte mig inte riktigt för när jag var så där hemlig tidigare. Det är ingen fara. En dålig dag... Nu har jag varit och scrappat och pladdrat och skrattat och det var skönt och gjorde gott! Orkar bara inte scanna layouten jag gjorde just precis nu... men vi får se om det hinns med innan läggdags. :)

Snälla dela med er av alla glada saker ni kan komma på! Det behövs idag, vill jag lova!

Till sist har jag fått tag i min bror (som befinner sig i Beirut för tillfället) och fått ok på att jag får visa den här layouten. Eftersom det är han som tagit fotona så ville jag vara säker på att det var ok med honom.


Materialet kommer från Cocoa Daisy's Augustikit. Två av fotografierna är från Gaza, men jag är faktiskt lite osäker på var det tredje är taget. Jag ska ta reda på det... Jag har sytt rutmönstret på maskin och suddat med torrchalk längs sömmarna. Det som ser ut som kork är just det också, ett tunt, självhäftande korkark från Karen Foster. Gillar det massor!

Det ÄR mycket i världen som är obegripligt och overkligt. Hade jag haft en endaste röd tröja i garderoben hade jag helt klart tagit på mig den idag, som stöd för munkarna i Burma. Hua... Det är svårt att bara ta in en lagom dos verklighet, för att liksom balansera och få perspektiv på sin egen tillvaro...

Hur som helst  - jag hoppas att ni alla får en bra helg!

Japp, idag trillade både CK, Memory Makers och septemberkitet från Cocoa Daisy + boken the Dares (signerad av K. Contes själv! ) ned i brevlådan. Eller ja, som ni förstår har vi inte en så stor brevlåda att scrappaket faktiskt kan trilla ned i den, utan jag fick förstås åka till macken och hämta det... men strunt samma. Kul med så mycket nya pryttlar. Tidningarna (eller boken?) ska jag njuta av på tåget imorgon.

Det kan vara bra på oväntade sätt också - att nästan drunka i pysselsaker. =) Igår ringde det nämligen en hel drös med försäljare (och efter ett tag kom vi på att det är precis efter lön - det sambandet har jag aldrig sett förut *lite trög kanske*) och en av dem ringde från en klubb som sålde paket med pysselsaker för vuxna. Åååå vad det var härligt att kunna säga till honom att jag har pysselsaker så det räcker och blir över och definitivt inte behöver något från honom...

I morse var jag tvungen att springa ut och ta lite foton ute på tomten, för det var så himla vackert när solen lyste genom häcken som börjar få höstfärger. Batteriet i kameran tog slut precis då, men som tur var hann jag få några bilder innan det hände.



Det är inte klokt att det snart är vinter. Vart tar tiden vägen?

Andra nyheter - Alva har gått mer och mer de senaste dagarna. Det börjar verkligen lossna och det är nog inte många dagar kvar tills hon överger krypandet nästan helt. Det är jätteskoj. Hon tycker det är så kul och hon ser ju så himla stor ut.

Jag hade en vansinnig huvudvärk på eftermiddagen idag. Det känns fortfarande att det ligger och lurar och jag hoppas verkligen inte att det är någon sjukdom på G utan att det bara är sömnbristen som börjar göra sig påmind. Jag har inte kommit i säng i tid, med tanke på hur tidigt barnen sen väcker oss, på ganska många kvällar nu. Men jag hinner ju liksom inte gå och lägga mig... och SÅ sent är jag inte uppe heller. Det vore bättre om barnen slutade vakna före 6. Eller före 5, som det också varit ibland nu...

Dagen kom med två trista nyheter - att det inte blidde något gäst-DT uppdrag hos Kortmakaren var den ena. Men STORT grattis till alla tjejer som fick chansen! Jag är lite besviken nu, precis som jag visste att jag skulle bli, men jag vet ju också att det går över rätt snart.

Den andra mindre bra grejen var att Alva lyckades sparka av sig sin ena sko när hon och Linus åkte i cykelkärran bakom Johan tidigare idag. Den trillade ur och försvann. Vi har letat längs hela cykelvägen utan att hitta den, så nu har hon bara en sko. De var alldeles nya och fina... :(

Men snart ska jag åka på pysselträff och scrappa i ett par timmar. Det ger förhoppningsvis en massa glad energi! :)

Ha en bra måndagskväll, allihopa!

Jag har inte haft lugg sedan första klass i lågstadiet tror jag... :)



Jag tror dock jag måste ringa min frisör (jag får väl kalla henne "min" när jag varit där 2 gånger och bokade in nästa tid direkt nu efter klippningen?=) och be henne fixa lite. Jag tror jag behöver lite mer lugg, för den känns lite tunn och stripig och en del av de längre tåtar som "ska" vara vid sidorna vill ramla fram i ögonen. Då är det väl lika bra att de får vara där, fast lite kortare då. Jag tror jag ska be henne att korta längden lite också, på hela luggen.

Ja, det var mitt väldigt intressanta inlägg för idag. =) Jag återkommer med layouter någon gång under helgen, kanske redan imorgon. Hoppas ni får en mysig fredagskväll och en bra helg!

Ok, nu har det passerat någon slags gräns. Ikväll MÅSTE jag få pyssla! Det kliar i fingrarna som bara den. Det värsta är att jag vet hur trött jag är kl 20 när Linus äntligen somnat. Igår kom min pappa upp och kollade när han tyckte att det varit tyst lite väl länge och visst - jag hade somnat jag också. Jag somnar ju lätt på 5 minuter om jag lägger mig och ligger helt still vid 19-tiden på kvällen. Linus däremot är inne i en rätt krånglig period och han har verkligen ingen lust alls att sova. Igår låg han och bökade och pratade om att han önskade att det redan var morgon igen. Medan jag kämpade för att INTE somna...

Det här lilla rycket med stämpling och korttillverkning jag gjorde gav mersmak. Jag satt och kikade på stämplar nyss och kände ännu mer kli i fingrarna. Vi får väl se vad det blir av det och vad jag hinner ikväll... =) Jag hoppas jag kan bjuda på lite pyssel här i bloggen snart och inte bara längtan efter det.