AnnaBlogg

Straxt innan Linus somnade igår kväll frågade han mig det här:
-Vet du vad en fisksug är?
-Neeeeej.... svarade jag, för jag hade aldrig hört ordet förut och blev ganska nyfiken.
-Det är en grej som suger in fisk och så kommer fisken ut på andra sidan, till den som har den. Så kan man steka fisken så den blir riktig fisk och om man har tur kan man få jättemånga fiskar på en gång.

Det kommer en del gulligheter precis innan läggdags. Eller ja, de kommer vid en himlans massa andra tillfällen också och det är tyvärr alldeles för svårt att komma ihåg dem länge nog för att hinna skriva ned dem.

Men jag minns att Linus sa en annan rolig sak en kväll nyligen. Han hade nästan somnat och han började också snarka ganska snart efteråt, men plötsligt vände han sig mot mig och sa "Mamma, lova att du går och kissar om du är kissnödig, mamma." Jag svarade att det lovade jag och då vände han sig om och somnade. Kanske kan man ana att vi tjatar en del om de där toalettbesöken? 



 

Tusen tack för alla kommentarer om den vita layouten. Jag hoppas att ni är många som hoppar på utmaningen, för det var verkligen superkul att göra. Jag är sugen på att scrappa monokromatiskt i andra färger också... vi får se om jag tar mig tid... :)

Idag har vi tagit ytterligare några små steg framåt när det gäller att göra fint här hemma. Vi är rätt usla på heminredning. Vi orkar inte riktigt prioritera det och har rätt svårt för att bestämma oss för vad vi gillar. Jag känner själv att jag tycker om så många olika stilar och jag skulle behöva köpa alla saker samtidigt för att få dem matchade och planerade för att passa ihop för annars har jag svårt att se vilka saker som funkar tillsammans. Så därför köper jag inget och gör inget istället... ungefär... :) Dessutom har vi väl inte lust att lägga hur mycket pengar som helst på dyra möbler och det känns inte heller som någon idé att köpa en massa dyrbara saker som vi måste vara rädda om, så länge barnen är så här små. Hur som helst - idag överraskade vi oss själva genom att köpa en röd matta till vardagsrummet. Ett nytt soffbord (ett billigt Lack från IKEA) blev det också och även om soffan plötsligt såg ännu lite sunkigare ut när det kom in nya saker brevid den så kändes det ändå som ett litet lyft för vardagsrummet.

Före:


Efter:


Vi har också fått upp en ny  lampa i hallen, vilket betydde att vi kunde flytta den som hittills hängt där och hänga den i hallen ovanför trappen där det varit väldigt mörkt på sistone... Vi såg ju vilka lampor vi behövde när vi flyttade in i våras, men sen glömde vi liksom bort det under den ljusare delen av året. :) Vi har köpt en vägglampa att ha i trappen också, men den har vi inte fått upp än.

Det är väl nästan alltid med blandade känslor man kommer hem från IKEA förresten? Vi har ett stort behov av någonting att ställa skrivare och scanner på, för de står på golvet här inne brevid datorn. Efter en hel del klurande, mätande och tänkande så kom vi på att en BESTÅ hylla skulle vara den perfekta lösningen. Förutom att vi skulle få upp skrivaren och datorn från golvet så sväljer den rätt mycket övriga pryttlar också och vi har fortfarande fyra flyttkartonger stående här inne (i pyssel- och datorrummet) så det verkar ju som om vi behöver förvaring. ;-) Men så var den SLUT, slut, slut, jätteslut. Och det dröjer många månader innan den kommer in igen. Tidigast i mars nästa år. Kanske inte förrän i augusti. Vad säger man? Skit också, sa jag. Och så blev jag rätt tjurig.

Men jag är glad över mattan och bordet och lamporna och de andra småpryttlarna vi fick med oss.

Nu ikväll har jag försökt städa lite här i pysselrummet. Jag har gott om plats och väldigt bra förutsättningar att få ett organiserat och fint scraprum, men OJ vad jag istället mest ägnar mig åt att förvara skräp i stora kaotiska högar. Det är väl helt enkelt så att det är himla himla mycket roligare att scrappa än att städa och organisera. :) Men några små framsteg har jag såklart gjort i alla fall.

Pladder, pladder... jag är sjukt trött och borde se till att komma i säng snart. God natt på er!

Det är bättre att ligga och brottas halva natten med en förkyld 1,5-åring... Mer än en timme i sträck behöver man väl inte sova? Och visst är det bara kul och skoj när man sen får hämta 4,5-åringar från dagis för att de har jätteont i magen?

Tack och lov säger rapporterna hemifrån att L inte verkar speciellt plågad nu, även om han säger då och då att han har ont. :(

Konserten var förstås jättebra! Johan och jag såg LasseW tillsammans första gången vintern -96, innan vi ens var tillsammans, så det är liksom lite speciellt... :) Om jag fick önska skulle jag vilja höra fler låtar från förr... men besviken är jag inte för jag vet ju att det inte blir så. Och det var ändå en rätt schysst blandning av låtar, tycker jag allt. Han avslutade med "den vackraste stunden i livet..." och det var förstås väldigt häftigt. Han påstod att han hade tänkt låta den låten vila under den här turnén men att den plötsligt kom till honom ändå igår kväll... =)

Och barnen.... jösses...!!! Vi åkte hemifrån 18.45 och parkerade ganska precis samtidigt som det kom ett sms, 19.15. Då sov båda barnen. Alva hade somnat utan protester på ca 2 minuter. Det brukar aldrig ta mindre än 20 för oss att få henne att somna. Hon var väl skräckslagen, kanske... men hon verkade inte det allra minsta arg i morse och hon sov lugnt i natt, så det var väl väldigt lyckat med barnvakteriet, helt enkelt!

Det finns hopp om att det inte ska behöva gå 2 år mellan Johans och mina utflykter på egen hand, i fortsättningen...

Idag har jag spenderat MASSOR med pengar. För en gångs skull inte på scrapsaker... utan på riktiga vinterskor och en ny vinterjacka. Passade på att skaffa en varm fleecetröja och en ny mössa också, när jag ändå var igång. Det funkar nämligen inte så bra med skor av "slip-in-modell" när det är snö ute... =) Jag har för mig att jag skrev om det i bloggen förra året också. Det är inte klokt men det är samma skor jag gått i ända till nu och det är nog egentligen dags att slänga dem i soptunnan för jag har haft dem i evigheter. Jag tror jag köpte dem när Linus var nyfödd...

Hur som helst så möjliggjorde de nya kläderna (och ett par gamla täckbyxor som tack och lov passade fortfarande) en massa lek ute i snön idag!



Och nu snart, snart får ni önska oss lycka till. Alva ska bli barnvaktad för första gången och Johan och jag ska åka till Eskilstuna på Lars Winnerbäck-konsert. Det ska bli jättekul, fast just nu är jag mest trött och frusen och har lust att sova... ;-) Linus har inga problem med att bli barnvaktad utan har tvärt om sett fram emot det jättemycket. Alva däremot är ju rätt så mammig... men det kommer säkert gå kalasbra. Eller, jag hoppas ju det i alla fall!

Ni anar inte vad skönt det är att jag inte är ensam om att irritera mig över folk som breder ut sig!!! =) Tack för era kommentarer, nu som alltid gör de mig så glad!

Idag blev det ju plötsligt vinter!!! Linus spärrade verkligen upp ögonen i morse när J sa "har du sett att det kommit massa snö?" för han var allt lite besviken i onsdags när det kom lite lite snö, som snabbt försvann ingen. Nu verkar det ju inte som att vi får behålla det här vita längre än tills imorgon eller på måndag, men ändå. Linus fick en stunds lycka idag i alla fall... =)



Jag är fullkomligt slut efter en dag full med gäster, städning, matlagning och fikande... så nu ska jag sova! God natt!

...tidigare idag... Nu är det bara regn och 2 plusgrader. Riktigt eländigt...



Och så här mycket snö var det när Linus och hans pappa var ute och hade ett litet, litet snöbollskrig... :)



Så någon riktigt vinter har vi inte fått än, direkt.

Jag HAR scrappat en hel del på sistone men inget dyker upp här i bloggen än... Det är det tråkiga med uppdrag, att det kan bli lite tomt på saker att visa ibland. ;-)

Igår var jag på möte med en rehabiliteringshandläggare på FK. Jag har lyckats undvika att skriva världens längsta inlägg om FK här i bloggen, även om det varit ruggigt nära flera gånger. Just nu är allt helt ok. Handläggaren jag träffade igår verkar bra och hennes uppgift är ju bara att se till att min återgång till arbetet blir så bra som möjligt. Jag hade däremot en hel del problem för några veckor sedan, för FK bestämde sig nämligen för att avslå min ansökan om sjukpenning. De hörde inte av sig till mig för att fråga något och de pratade aldrig med min läkare. Det bara bestämde sig för att avslå. Poff. Det spelade ingen roll vad jag varit med om, hur länge sedan det var jag jobbade eller att min läkare bedömt att jag inte kan jobba 100%.

Man har ändå möjlighet vid ett avslag att komma in med kompletteringar och efter att min läkare skrivit ett lååångt och utförligt nytt sjukintyg så var det tack och lov inte något snack längre. Jag får min sjukpenning.

Men det var två veckors helvete innan det väl var beslutat. Det var hemskt att känna hur dåligt jag kunde må. Det var hemskt att höra någon säga att det gått så lång tid nu, sedan Hugo dog. Det var hemskt att läsa på papper att det verkade som att jag "inte kunnat bearbeta inträffade händelser". Jag förstår fortfarande inte hur det sistnämnda skulle påverka min arbetsförmåga positivt. Eller så menade försäkringsläkaren som skrev det att jag borde straffas lite eftersom jag inte bearbetat händelserna snabbt nog?

Ja ni hör, så där snurrade tankarna oavbrutet under två veckors tid. Tänk om FK istället börjat med att vända sig till läkaren och bett om kompletterande upplysningar. Då hade de fått det , kunnat besluta att allt var ok och sen meddelat mig om att de fått en komplettering och att allt var bra. Det hade besparat mig och min familj de där två veckornas katastroftillstånd.

Det värsta är att jag tyckte att mitt första läkarintyg var rätt BRA. Jag har sett några stycken vid det här laget... Bland annat stod det att jag nu succesivt ska återgå i arbete. Det fanns en plan. Jag var på väg tillbaka. Men ändå bestämde de sig för att det inte dög. Med resultatet att de fullständigt ryckte undan marken under mina fötter.

Tack och lov har det vänt ganska snabbt efter det positiva beskedet som till sist kom. Det känns ganska bra nu igen. Jag ÄR på väg tillbaka. Men jag har större kunskap om hur sårbar jag är...

Linus tar fullkomligt musten ur mig med sin vilda framfart. Han pratar konstant, studsar, hoppar och flänger... Det är urjobbigt men såklart alldeles alldeles underbart också... Igår följde jag med Linus på tennislekis och det är så kul att se hur han är fullkomligt orädd och tar för sig i en stor grupp med barn. Idag var vi på barnteater och trots att han hoppat och studsat precis konstant nu i helgen (och det var ju inga problem igår på tennisen, utan där kunde han fortsätta i samma stil) satt han förstås alldeles stilla och var helt uppslukad av "sagokappan" och allt som utspelade sig på den lilla scenen. Han var så hjälpsam när en liten flicka behövde få hjälp att ta av sig skorna innan teatern började. Han svarade högt och tydligt när skådespelerskan ställde frågor till barnen och han vände sig om mot mig och viskade "visst är det fint" någon gång mitt under teatern. När föreställningen var slut sträckte han armarna högt i luften och applåderade och jag höll på att börja grina för att det var så gulligt... =) Det är tur att den där vilda virvelvinden som vägrar att göra som vi säger kan vara så där alldeles fantastiskt underbar också!

Jag tänkte bara berätta att jag är hemma igen, efter 2 dagar med jobbet ute i Stockholms skärgård. Vi har mest "team-buildat" oss och haft det bra, men jag är fullkomligt totalt kapput och slut nu ikväll och hoppas att jag hittar vägen till sängen riktigt tidigt.

Alva passade på att ta sina 4 första steg helt utan stöd igår, när jag inte var hemma. Busungen! =) Hon har inte gått så mycket idag så det har inte lossnat helt än, men hon visade faktiskt att hon kunde ta några små steg nästan direkt när jag kom hem nu ikväll. Sååå roligt!

Japp, jag har nämligen varit och tränat idag. För första gången på över 5 år. Sanslöst... Jag har inga jätteambitioner och började väldigt försiktigt, men oj vad det börjar kännas tungt i armarna och jag undrar om jag ens kommer att få upp dem till tangentbordshöjd imorgon...?

Jag vill helst gå på pass, typ aerobics och step och sånt. Då har jag tillräckligt mycket att koncentrera mig på för att orka ta i lite. Nu passar det dock bäst att jag tränar lite på eftermiddagen direkt efter jobbet, eftersom jag jobbar 50% så då fick det bli lite styrketräning till att börja med. Jag behöver ju allt - styrka, kondition, rubbet. Bara att värma upp blir ju som ett mindre konditionspass jämfört med hur lite jag rört mig de senaste åren. =) Ok att barnen gör att tillvaron är rörligare än den hade varit annars, men ändå. Ingen RIKTIG träning på över 5 år...

Jag får hoppas att jag kan komma in i en vana, så att jag fixar att klämma in ett träningspass här och där även när tillvaron tjockar ihop sig när jag går upp i arbetstid.

...och jag lever! :) Det känns till och med helt ok. Jag är inte igång i tempot på centralen direkt och jag har inte just jobbat idag, utan mest fått igång datorn, sorterat papper och packat upp kartonger. Och jag missade nästan tåget hem. Men ändå. Det känns rätt hyggligt. :)

...och det kändes SÅ bra! Jag har köpt väldigt lite kläder till mig själv under de senaste åren och det mesta i garderoben är slitet, urtvättat och rätt bedrövligt. Idag stack jag ned på stan en sväng och lyckades handla i en affär som inte var Lindex eller HM (som inte ens finns här i stan), utan en sån där mindre butik där jag bara brukar gå in, titta lite och bli alldeles överväldigad och skrämd och sen gå ut igen utan att ens prova något... Nu lyckades kvinnan som jobbade där "fånga in mig" och hon fullkomligt öste kläder över mig, som hon tyckte jag skulle prova. Jag har inte direkt förnyat hela garderoben, men jag fick i alla fall med mig två toppar som jag är jättenöjd med därifrån. Dessutom var båda på rea, så dyrt blev det inte heller.  Skönt! :)

Sen har jag också varit i ungefär 1 timme på Friidrotts-SM idag. Det funkade inte så bra med barnen, för det var så himla VARMT och solen stekte och det fanns inte just någon skugga och framför allt inte där man dessutom såg något av det som hände. Linus gnällde och tjatade och Alva blev ledsen och var helt kokhet. Så vi åkte hem igen efter bara 1 timme och det kändes ju som en stor flopp, men det är väl bättre att misslyckas ibland än att inte ens försöka?

Vi har haft bra dagar i solen och värmen, men uj uj vad trött man kan bli... Jag skulle försöka scrappa lite nu hade jag tänkt, men det blir nog inget för nu börjar DN-galan på tv så jag sätter mig nog i soffan. Hoppas ni mår bra allihopa!

Foto från igår... härligt sandig lek.