Semestern är slut...
Alva var supergnällig en vecka och hon hade lite feber ett par dagar, så det var väl något litet som spökade. Nu är hon sig själv igen, vilket i och för sig också innebär en hel del gnäll, men man får väl lov att vara lite orolig när man utvecklas så rasande mycket och till exempel håller på att lära sig att gå. Hon har inte gått något själv än, men det är inte långt borta. Förmodligen upprepar hon det Linus gjorde och tar sina första steg samma dag jag börjar jobba...
Ja, att semestern är slut betyder alltså att J gått tillbaka till jobbet, men det är bara tillfälligt för den 16 augusti börjar han sin föräldrarledighet och då är det dags för mig att åka till jobbet istället. Jag ska börja på 50% och hoppas att det ska kunna fungera. Jag behöver verkligen komma hemifrån och det känns rätt bra att det är dags nu. Lite läskigt, men ändå bra... håll tummarna för mig, är ni snälla.
Angående Alvas sömn som jag skrivit så mycket om tidigare så fungerar det faktiskt bra nu! Hon somnar oftast ganska lätt vid 19-tiden och med undantag för några kortare jobbiga perioder då hon vaknat till jätteofta på kvällarna så sover hon oftast ganska lugnt fram till i alla fall 22-24 någonting. Då brukar vi lyfta över henne till vår säng och sen sover hon bra där. Hon vaknar rätt tidigt ibland, men på det hela taget så funkar det fantastiskt bra nu jämfört med tidigare. (Hur blir det nu ikväll, när jag skriver så positiva saker...?) ;-)
Precis som Mikaela tipsat om på SWE Scrapbook så satte vi en kamera i händerna på Linus förra veckan. Jag har lovat honom för länge sedan att han skulle få ta kort med vår gamla digitalkamera, men vi hittade den inte efter flytten förrän nu... Linus hade jättekul med kameran och det är verkligen skoj att se hans bilder. Ett annat perspektiv på tillvaron liksom... och en del bilder blev dessutom riktigt bra. Jättekul! J och jag är ju annars inte på bild tillsammans så speciellt ofta... :)
Jag har pysslat med mitt bidrag till fjärde deltävlingen i Scrappiz stora tävling i några dagar nu. Hoppas på att visa det här senare ikväll... vet inte vad jag tycker om resultatet, men jag har haft kul i alla fall. :)
Äntligen lite sommar igen...
Jag har använt "actions" på de här fotografierna, enligt Mikaelas tips på SWE Scrapbook för ett tag sedan. Det verkar som om hon som gjort dem (funktionsmacro är tydligen ett svenskare ord) heter Michelle Black och man hittar dem här. Superkul och ett enkelt sätt att förbättra/förändra sina foton!
Vad gillar ni Alvas frisyr, förresten? Med lite smör i håret kommer man långt... =)
Glad midsommar!!!
Glad midsommar önskar jag och J och de här busiga barnen! :) 
Jag har lekt lite med "actions" och en ram, båda enligt tips från Mikaela på SWE Scrapbook. Vet inte om just det här blev så fantastiskt, men det är kul att testa i alla fall...
elegantisk
Knasig tös...
Ja knasig Alva, eller föräldrar som har svårt att förstå henne? Eller så är det magkrånglet som ställer till allting? Vi har fått en läkartid för att jag ringde och beklagade mig över hennes krångel med magen och häromdagen kändes det helt onödigt och jag funderade på att ringa och avboka, för det har funkat ganska bra nu när hon får lite Lactulos varje dag. Men nu tror jag nästan att hon vaknade tidigt och var ledsen för att hon hade ont i magen idag och det var väldans besvärligt innan nr2 väl var klart, så nu känns det plötsligt bra att vi har den där tiden...
Och efter att det gick så uselt att få henne att somna först efter lunch igår så gick jag och la henne redan straxt före 8 idag och japp - hon somnade. "Det är så viktigt med rutiner" säger alla, men hur ska man göra när hon själv reagerar så olika? Om hon somnar ganska lätt ena dagen och gallskriker i en timme istället andra dagen så hjälper det ju inte om jag försöker göra likadant. Gallskriker hon istället för att sova så måste hon ju sova en annan gång istället...
Och när jag sa något om att Alva verkligen skriker extremt HÖGT för minsta lilla och visar sin vilja väldigt väldigt starkt, när jag var på BVC senast, då svarade sköterskan bara "ja, hon har väl märkt att det funkar"... och jag blir så himla trött. Det är möjligt att vi inte är de mest konsekventa föräldrarna i världen, men jag har ingen lust att gå med den där tanken i huvudet och fundera på hur vi eventuellt skämmer bort henne så att hon lär sig att skrika efter det hon vill ha. Och jag tycker verkligen inte att vi gör saker alldeles fel heller. Är bara trött och besviken på BVC just nu. De har en våg och kan ge sprutor, men så mycket annan hjälp har jag banne mig inte fått sedan Alva föddes. Nu var ju hennes höga skrik inte något jag ville ha hjälp med heller, men den där kommentaren kändes bara så onödig.
Jaja, nog med gnäll. Egentligen känner jag mig på rätt hyggligt humör idag. :) Ha en bra dag allihopa!
Kolla in tjejen...
Lugnare...
Jag blir tokig
Nu sover hon oroligt som sjutton på kvällarna igen. Hon somnar visserligen men hon vaknar oftast flera gånger och sover väldigt oroligt. Vi smyger för att inte störa och är hela tiden på helspänn för "när som helst" vaknar hon ju. Och framåt 22-tiden brukar det inte längre gå att söva om henne om hon vaknar, utan då måste jag gå och lägga mig och flytta över henne till vår säng. Det är enda sättet.
Det här är väl bara en period. Det går över. Men attans så jobbigt, när vi nu fått den där lilla, lilla friheten efter så lång tid av trassel.
Och så på dagarna då... som NU. Alva var supernära att somna hela vägen till Linus dagis för två timmar sedan. Hon sov i princip, men vaknade till istället för att somna till av lite guppande när vi var nästan framme och sen fanns det inte en chans att få henne att somna när L var med på hemvägen. Vi gick hem och åt mellanmål och sen försökte jag lägga Alva i vagnen. Hon låg som vanligt och var sååå nära att sova. Ögonen som smala springor som stänger sig helt då och då. Så där kan hon ligga hur länge som helst ibland. Och så precis när hon stängt ögonen en längre stund så kommer Linus och knackar på. Det är kört. Alva börjar skrika och det finns inget sätt i världen (inget ofarligt sätt i världen) att få henne att somna. Det blir ingen mer sömn innan kvällen. Just nu är hon ändå nöjd med att krypa runt och busa med L i vardagsrummet, men hon kommer bli aptrött innan det är dags att sova för kvällen. Jag blir VANSINNIG. Den känslan i kroppen när det är kört, när hon inte somnar. Istället för att jag ska få ta det lugnt och hinna ägna en stund åt Linus så blir jag bara arg, arg, arg och trött, trött, trött.
Jag fattar inte hur hon kan ha så förbannat svårt att somna!
Pust... jag börjar lugna ned mig nu. Men den där totala känslan av "jag vill inte, ta mig härifrån" som dyker upp ibland. Alldeles för ofta. Den är inte rolig. Det slutar med att Alva är trött och grinig, jag är arg och trött och grinig och leker inte med Linus, så då blir han odräglig för att få min uppmärksamhet och jag blir ännu argare och L blir ledsen och så är alla ledsna... skit, rent ut sagt.
För att skriva om något roligare... Linus kläckte ur sig en grej när vi var på väg hem. Vi mötte en kvinna med sjal på en i övrigt folktom och tyst väg. "Oj, mamma är det där en påskgumma?" säger Linus högt och tydligt. Som tur var så började kvinnan skratta, så jag skrattade också till och förklarade att man kan ha sjal även om man inte är påskgumma... gulliga barn...
Om bara Alvas sömn kunde ordna till sig lite bättre igen. Det var inte direkt så att vi hade någon perfekt situation, men det var i alla fall liiite lugnare. Och det är klart att det kommer att bli så igen, jag skulle bara vilja be om att det händer NU tack. Sömnen och rutinerna och ordningen... det är liksom grunden till allt. När det inte funkar funkar inget.
Ett tillägg... det är i alla fall J som lägger Alva på kvällarna (även om det ofta tar kortare tid än vad det gör för mig att lägga L) och det är också han som springer upp och får Alva att somna om, fram tills det inte längre går. Så det är inte jag som gör allt när det gäller Alvas sömn och jag har ju ändå mer frihet än J på kvällarna nu. Men jag är ju inte avslappnad när han springer upp och ned och får söva om henne gång på gång.
Låg aktivitet...
Tänkte bara visa den inte ett dugg dramatiska men ändå väldigt välgörande klippningen som jag fick igår. Jag bokade en ny tid om ca 3 månader och med tanke på att jag brukar klippa mig ungefär med ungefär ett och ett halvt års mellanrum så känns det väldigt skönt att redan ha nästa gång inplanerad...
Före-bilden är rätt så gräslig, inte bara pga de 10 år gamla glasögonen och det slitna håret, utan sådär i allmänhet... men jag bjuder på det.
Det känns skönt att i alla fall ha tagit några små steg upp ur "inte bry mig ett dugg om hur jag ser ut-träsket". :)
Nu ska jag bege mig till pysselbordet! Hoppas ni har en underbar helg i värmen!
Katterna har fått gå ut, rabarberpaj och trädgårdsland...
Båda gick ganska precis sådär långt ut varsin gång och blev sedan skrämda av något ljud och hoppade in igen... :-) Sen satt de och kikade infrån köket ganska länge innan de till sist gick och la sig och sov istället! Vi åkte och shoppade jord till trädgårdslandet och stängde då dörren en stund mitt på dagen. På eftermiddagen var vi ute i trädgården igen och då hade vi dörren öppen, men det tog bra lång tid innan katterna till sist visade sig där igen. Så mycket för all noggranhet med att hålla dörrarna stängda så att katterna inte skulle smita tidigare... =)
Jag som ett tag trodde att dagens kattäventyr skulle stanna vid lite nosande precis utanför dörren fick i alla fall se båda katterna våga sig ut på betydligt längre upptäcktsfärder till sist. Efter en himla massa nosande precis kring dörren gick båda varsin längre sväng (åt varsitt håll) och var utom synhåll en bra stund. När de till sist kom tillbaka kändes det säkrast att locka in dem (den ena skuttade in alldeles självmant och den andre kom direkt när jag hällde upp mat) så att de får ta det här med utelivet ett steg i taget. Väl inne så betedde de sig ganska underligt, Zoega reste världens ragg mot Grönstedt och lät som en borrmaskin ungefär. De låg i trappen och bevakade varandra och brummade bra länge men nu verkar de lite mer normala igen. Någon av dem kräktes upp en hel, nästan otuggad växt, så jag vet inte om det där brummandet var illamående eller om det verkligen var lite kamp om rangordningen... Kan de reagera så bara för att de varit ute och nosat lite och dragit med sig lite konstiga dofter in, kanske?
Nu tänkte vi vänta tills på onsdag med att släppa ut dem igen. Det känns som en bra idé att inte gå för snabbt fram.
Trädgårdslandet har jag inget foto på, men vi har ett litet, litet på gång i ett hörn av trädgården... Själva sådden har vi inte kommit till än, men det ska väl bli lite morötter och rädisor i alla fall. Lite spännande... :-)
Idag skördade vi för första gången lite rabarber och gjorde vår första rabarberpaj. Supermumsigt! Linus vägrade dock att ens smaka, för han hade fått för sig att han inte tyckte om. Knasiga lilla barn. Till sist smakade han - mycket motvilligt - och med det psykologiska utångsläget att det var något superäckligt han åt så fick han också kväljningar och jag tyckte riktigt synd om honom... Han gör så där rätt ofta nuförtiden - intalar sig att något är så himla himla himla äckligt att han verkligen inte KAN äta det, även om det egentligen hade varit gott om han bara hade trott på det. Vi tvingar honom aldrig att äta upp, men jag vill ju så gärna att han i alla fall ska smaka. Men när han är så där övertygad om att det är äckligt hjälper ju inte det.
Jag tyckte att det var himlans gott i alla fall... :-)
Nya glasögon...
Idag har jag hämtat ut mina nya glasögon! Det är lite ovant ännu, men jag tror jag trivs väldigt bra. 
Vänta bara en vecka... sen kommer jag och visar ny frisyr också... :-)
Häftigt uppvaknande imorse...
EDIT: Nu har vi varit i kontakt med larmfirman som kunde berätta att sensorn är optisk och inte reagerar på gas, så det är med all sannolikhet så att det är damm som ställer till det, hur illa det än luktar om kattens kräks... =) De kommer och rengör och visar hur man gör lite senare idag, så jag hoppas innerligt att det inte går IGEN innan dess!
Bloggtorka...
2 år
lugnare
Jag har inte haft så mycket pysseltid som ni förstår och det som är på gång kan jag inte visa riktigt ännu... så det blir bara ett sånt här litet trist inlägg nu också. ;-)
Inte öroninflammation i alla fall
Jobbig natt...
Jaja, det blir skönt att få henne lite kollad i alla fall, men oron försvinner ju tyvärr inte om de inte hittar något, som t.ex. en öroninflammation. Hon beter sig lite som när L hade öroninflammation när han var liten, men han var ju inte något speciellt typiskt fall... han hade varken feber eller var speciellt förkyld och när vi träffade läkaren var han hur glad som helst, så hon blev rätt förvånad när hon kikade i öronen och konstaterade att de var tokinflammerade.
Jaja, vi får se.
nog inte farligt i alla fall...
Pust... Alva har inte somnat än men jag tror i alla fall att det är magen som spökat och hon har varit glad och nöjd i över en timme nu så jag är inte lika orolig längre. Men det är ju apjobbigt och väldigt synd om stackars henne som inte mår bra. Och så hoppas jag att J lyckas med läggningen nu, för det vore så himla trist om våra rutiner som äntligen börjat fungera lite skulle bli alldeles kaputt. Just nu är det alldeles tyst uppifrån... *hoppas* men hon skrek som en galning rätt länge... Det är i alla fall lättare att stå ut med skriket när man just sett henne alldeles glad och vanlig under en så lång stund precis innan. Imorgon är en annan dag heter det ju och då hoppas jag att vi får det lugnare!
Ledsen Alva
Blandat pladder...
Tack för kommentarerna om min förra layout. Jag är fortfarande barnsligt förtjust i den själv... härlig känsla. :-) (Som i de fall den ens infinner sig från början oftast brukar kunna gå över efter några dagar, då jag börjar bli för självkritisk av någon anledning. Knäppt.)
Vi har tyvärr haft lite bakslag här när det gäller Alvas sömn. Bläää... :-( De senaste tre kvällarna har det fortfarande gått bra att få Alva att somna men varit betydligt värre när det kommit till att få henne att somna om igen när hon vaknat efter ca 1 timme. Hon har sovit dåligt större delen av nätterna sen också, trots att hon fått ligga brevid mig, så något verkar helt klart störa henne. Tänder, utvecklingsfas, magen...? Hoppas, hoppas, hoppas att det kan bli bättre igen snart. Speciellt som jag ska vara borta hela nästa helg. *hjälp* Det är dags för ScrapEvent - roligt och spännande men också rätt nervöst när det gäller att vara hemifrån...
Igår köpte jag gardiner som jag är supernöjd med. Bilden är rätt kass, men ni ser ungefär i alla fall.
Vi har fått rätt mycket gjort i helgen tycker jag: sått i nytt gräs i en stor rund fläck där de förra ägarna haft en pool, rensat bort en lite yttepyttedel av allt ogräs vi har på tomten, flugit drake, shoppat lite kläder (jag har köpt två par byxor på en vecka - det lär ju typ aldrig ha hänt förut eftersom jag bara brukar vara nöjd med ungefär var 1000:e par jag provar), byggt ihop skrivbord nr 2 till scraprummet (bilder kommer såsmåningom)... ja, det känns rätt ok. Fast egentligen finns det ju trettifem tusen saker till vi borde göra, men jag ska försöka att inte stressa upp mig över det. :-)